forgottenchildren

Jag kom på en sak som hände igår när jag, Anna och Ebba var på väg hem från skolan. Vi gick över Himnafället och på väg upp gick jag och Anna på massa is. Vilket reulterade i att man faktiskt inte kom UPPÅT utan NERÅT! Att vi aldrig kan tänka med hjärnorna! Ebba tyckte förövrigt att vi var dumma i huvudet så hon provad inte vårat exempel... Sen i alla fall när vi var på väg ner så höll Anna i mig eftersom att det var så himla halt. Då började jag springa ner eftersom att man inte hlakde lika lätt enligt mig. Helt fel inställning, men är man dum så är man! Då sprang ju självklart Anna också och fick mer fart än mig och högg tag i min vante! Hon drog så mycket att jag var tvungen att ta av den så att hon fick springa ner med den själv. I farten skrek Anna; JAG KAN INTE STAAAAAAAAANNA!!!!!.. DÅ höll jag på att garva ihjäl mig. På riktigt! När vi kollade upp på fjället för att se vart Ebba hade tagit vägen så såg vi att hon knappt hade kommit ner för halva och gick ner i sidleds med småsmåsmåsmå steg! AAAAAAAAAhhhhh, gud.....

Hörs<3